i want what i can't have

Vanliga människor känner äntligen är de helg, ledighet, roligheter, inte jag! 

Detta kommer bli en helveteshelg. 

Har jobbat hela dagen, fram till nu! Ska kliva upp om ca 4 timmar för att jobba spar, för att sedan jobba svingen och arctic till ca 4 imorgon natt! 

Dock har jag gjort det förr så det är inte så jobbigt. Helvetet i de hela är att jag nu måste sova i ett piss rum, utan isolering så jag hör varenda fotsteg som tas utan för, dvs att jag i princip aldrig kommer kunna somna och måste typ.. dygna! Inte nog med det är de så jävla kallt att man dör, om man inte använder elementet som står här då det istället blir till en bastu, så man får liksom välja - sova i en bastu eller på Island! 👌

Är så glad att jag får sova här...

Är så trött på all skit! Mår dåligt!

Ska döpa om bloggen till klaga.se

Känner ingen...mening med något. 

Så tog en promenad ut i snöstormen för att köpa lite frukost. 

Har testat att leka nyttig men vet att de inte håller särskilt länge då jag är alltför fet för att skippa godis 💔

Är dock inte ledig idag då jag jobbar natt på svingen och arctic. Samt att jag jobbar imorgen på spar så blir dubbel jobb hela helgen. 

Svingen-arctic-spar-svingen-arctic! 

Ca 30 timmar jobb jag absolut ser fram emot! 

Jag skriver detta med hopp om att ingen läser. 

Jag har fastnat, i något konstigt invecklat skit. Mår dåligt av det. 

Mår dåligt över att jag bryr mig om någon som inte bryr sig ett piss, någon orutinerad och utvecklingsstörd. Och för att få mig själv att må mindre dåligt så umgås jag med en person som jag egentligen inte bryr mig om.. För att? Övertala mig själv att inte känna. 

Jag vet att jag egentligen borde sluta känna något för någon överhuvudtaget. Att jag borde sluta visa mig sårbar, borde sluta visa mig. 

Eftersom jag själv vet att det bara ger mera skada än glädje. Story Of My life. 

Imorgen ska jag försöka ta ett längre inlägg om hela Norge grejen! De blir konge. 

Ett sista tillägg är väl att hur Depp jag än kan bli här så går det inte att gå igenom en dag här utan att iallafall skratta åtminstone en gång! 

Det är nog mest tackvare min fina vän jag delar allt med här uppe, Sara! 

Känner mig en smula Depp idag, vet inte varför. Kanske beror på vädret eller dylikt. 

Nåväl, tillbaka till jobb nu då! 

så nu äntligen är jag färdig på jobb. var en ganska helt okej dag. jobbade med en ny tjej som jag

fick bossa över, kändes bra. har kommit på att jag gillar att vara bättre än andra på saker så jag får bossa över dem. kanske mest för att jag hatar känslan av att vara lägre än andra, och hatar ännu mer att bli tillsagd att

göra saker och vara i underläge.

 

men enklast vore nog att börja från början, till hur jag kom till den position i livet jag är just nu.

 

Antar att jag kan snabbspola sommaren då alla mina närmaste vänner vet detaljer på saker och ting.

Det började väl med att jag någon gång i maj äntligen gått klart min utbildning i servering och bar.

En utbildning jag random valde för att arbetsförmedlingen tvingade mig att göra något för pengarnas skull.

Något som slutade med att de var en stor del till att jag kunde gå vidare från honom.

Har nog aldrig mött en människa som kan haft en så stor inverkan på mig. Kanske för att han var min

första kärlek, eller kanske för att han var så pass manipulerande som faktiskt var.

Han krossade mig totalt. Psykiskt och fysiskt. Nu håller jag mig inte till manus men känns som jag borde skriva

av mig om honom, innan jag kan börja skriva om den mer glada delen i mitt liv, dvs nuläget.

 

När jag var med honom har jag nog aldrig känt mig så glad och samtidigt så ledsen på samma gång.

Det var som att vad han än gjorde så förlät jag, för att jag kunde absolut inte tänka mig ett liv utan honom.

Vet inte om alla tänker så, men jag har alltid haft ett ideal av en kille, och han var liksom allt.

Än idag tänker jag faktiskt på honom, inte så att jag blir ledsen av att inte vara med honom, men mera om hur det skulle vara att fortfarande vara det. Dock känner jag att hela deppgrejen jag gick igenom efter honom har fått mig att växa som person.

 

Det tog nog slut med honom någon gång i slutet av 2012, dvs ungefär ett år sedan, lite mera.

Från den stunden och fram till i maj 2013 kan jag själv påstå att jag var tom. Jag såg ingen mening med att vara med någon annan, eller vet inte om jag kan påstå att jag såg någon mening med något i livet.

Hade dock världens finaste vänner som jag kunde gå igenom detta med, vilket räddade mig.

Samt att jag hade denna utbildning/jobb att spendera mina vardagar på. Det var som att där så kunde jag sluta tänka på honom, från 8 på morgonen till fyra på dagen fick jag chansen att tänka lyckliga tankar. Mesta dels tack vare de människor jag lärde känna där. Hur underbara människor som helst, unga som gamla, vänner för livet.

Men det var också tack vare erfarenheten jag fick där, det var ett riktigt jobb, ansvar, krav på att vara glad till gäster. Samt att människorna runt mig fick mig att vara glad, även om jag inte var det när jag vaknade.  

 

hur kan man egentligen tillåta sig själv att påverkas så mycket av en enda person? mår dåligt av tanker på

hur mycket skit jag tog av honom. Samtidigt som jag vet att mycket av problemen var även från min sida.

Vill egentligen skriva ut så mycket detaljer om denna del av mitt liv, detaljer jag inte berättat för någon.

Dock finns det en anledning till varför ingen vet om det. om jag berättar för någon, så blir det verklighet för mig själv. Vilket jag inte känner att jag klara av, även fast jag är starkare nu än då.

 

Nog om detta, kände att inlägget börjar urarta sig från vad jag egentligen borde skriva om, så jag sätter punkt.

Så ska jag återkomma med mer info om nuläget, samt bilder! 

 

 

vet ärligt inte var jag ska börja.

har hänt så otroligt mycket sen sist jag ens var inne på min egna bloggs sida.

Om jag får säga det själv så känns det ganska udda att skriva till sig själv såhära, men faktum är att jag lovade

mina vänner där hemma att försöka skriva och berätta om hur jag har det.

Sen blir detta väl något slags lager man kan kolla på när man är gammal och grå

och känner att man vill skratta lite ?

 

har så mycket att skriva, både om Rhodos och mitt liv nu här i lilla Bardufoss, Norge.

Dessvärre börjar jag jobb snart och måste rusa.

Känner mig dock helt död, det är mörkt dygnet runt nu för tiden, vilket får mig tro det är kväll hela tiden,

vilket får mig vilja sova, haha. det eller faktum att jag just nu är i en liten svacka i livet igen.

Det mesta känns ganska grått faktiskt, även om jag inte kunde önska om något mer här uppe.

Jag borde vara glad!

 

ska kila iväg på jobb nu!

JAG har upplärning med en ny tjej.. jag? som är typ.. sämst? haha jaja.