our fingerprints don't fade from the lives we've touched

sover hemma på jag vet inte hur länge, fan va tråkigt. trodde det skulle vara skönt, iallafall med tanke på att jag är själv hemma. men jag är bara rädd för mörkret och äter för att fylla tråkigheten...

visste inte heller att ångesten hade en sådan stor smärta, eller attt jag hade ett såkallat samvete.
inte heller att en sådan här sak kunde få mig att få så stor ångest och svek.
får ta detaljerna imorgon, måste fan sova på saken, och blir säkert att sitta hemma resten av sommarn
på grund av de val jag gjort, trisst. men ah

hejdå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0