i want what i can't have

Då kom jag fram till att jag borde påminna mig själv om varför jag är som jag är, dvs en dålig människa, en dålig vän och dålig för mig själv.

Inte för att någon ska tycka synd om mig, utan mer att jag ska kunna gå in och bli påmind och förhoppningsvis kunna göra något åt saken. 

Jag låter mitt humör gå ut över andra och annat. Mitt humör svänger, och ärligt talat så vet jag inte alltid varför. Jag kan störa mig på små saker hos människor eller saker och det kan jag förstora på ett sjukt konstigt sätt. Jag kan ofta ta ut det över saker och har därför under mina år haft sönder många dyrbara grejer, både pengamässigt och personligen. 

Samt att jag kan ta ut det över människor i min närhet. Då menar jag inte någon jag har nära fysiskt utan personer i min närhet personligen. 

När jag kommer nära människor och äntligen kan visa mitt riktiga jag, då kan kan jag känna mig bekväm med personen. Och då blir det automatiskt så att jag tar ut mina olika humör så personen i fråga får se exakt hur jag känner. Jag är dålig på att hålla något inom mig. Nära vänner, familj och mitt ex fick/får stå ut med detta. När jag är sur eller ledsen så framstår jag som en grinig jävel till dessa personer. 

Jag blir i vissa situationer otroligt påverkad av andra. Påverkad på sätt som man egentligen bara borde skita i. Jag tar åt mig och blir ledsen över saker . Jag känner mig sviken och bortglömd. Vilket är sjuk egoistiskt tänk om du frågar mig. Jag är dålig på att förklara hur jag menar då men.. Jag fattar tycke för någon, och blir sviken. Jag lägger hela min själv till att vilja göra någon annan glad och när jag inte känner att jag får samma respons blir jag ledsen. Ego tjej. Jag är egoistisk. 

90% av mitt tänkande går ut på att jag känner mig tjock. När jag känner mig tjock blir jag automatiskt sur. Jag är sur på mig själv men jag blir sur på folk i min omgivning. Vilket även här är en egoistisk handling.

Jag kan rabbla upp tusen mer exempel och allt kommer till samma slutsats.

Jag är dum, sur, arg och beter mig illa mot människor jag älskar. Mitt humör svänger och jag påverkar andra. Jag är rädd för att folk ska komma mig nära då jag vet att jag kommer att utsätta dem för detta ibland. Jag vill ändra mig, jag vill bli en bättre människa. Jag vill vara en lycklig människa. Inte skadad, broken och fucked up. 

Jag vill vara en genuint snäll människa. Någon som bara ser till andras bästa och inte mitt egna tycke och tänkte för stunden.

Jag vill att min lycka ska vara resan och och inte destinationen. Jag vill tänka att jag är glad nu och inte att jag "kommer bli lycklig då det händer, då jag är på den platsen, då jag ser ut så, då jag är med den personen" 

Jag ska och måste förändra mig själv. Jag måste helt enkelt bli en annan person, ett annat jag.