i want what i can't have

Så slutar meningen på en konversation jag hade med en saknad och nära vän hemma i Sverige! 

Och de är så sant! Jag har inte haft världens bästa dag idag, men dessa tankar slog mig faktiskt innan jag ens var irriterad. 

Varför är det så? När jag vad 12-13 så ansåg jag att folk som var 20-30 var vuxna människor, vuxna så som "mamma-vuxen" men nu när jag själv är 20 så kan jag inte känna att människor är vuxna! Känns fortfarande som om jag lever i en slags "gymnasietid". Då allas största mål är att ta sig till helgen för då kan man festa, bli diritings och kanske få ett ragg. Folk ser varandra som köttstycken och det största skvallret är vem som låg med vem. 

Visst jag kan också vara sjukt barnslig ibland och visst jag festar också. Men när de väl kommer till kritan så känns det inte som jag har någon "vuxen" att växa till mig med! 

Äh jag vet inte! Jag borde sova. De är dock svårt när världens liv försegår i huset just nu. 

Bara random tankar från min sida..