i want what i can't have -

Throw back Saturday

Försöker komma på en vettig start på min ursäkt varför jag inte skrivit på 100 år, men kommer inte på någon.

Senaste inlägget skrev jag om fredagen då jag skulle ta det lugnt och lördagen jag eventuellt planerade mys med Josefin.

Den helgen slutade ju i kaos och galenskap.

På fredagen åkte jag då med tom mage hem till Elin och Melinda, drack två glad vin, en öl och en shot ute och det slutade med en enda stor minneslucka och borttappade nycklar och plånbok med pengar och alla tusentals kort.

Jag vaknade upp i ett annat rum i kollektivet och fattade noll. Så lördagen bestod av gråt och samtal till alla möjliga människor för att få tag i mina saker.

Tillslut slutade jag gråta, och började den planerade kvällen med Josefin. Vi åt middag och drack vin. Sedan gick vi till baren jag varit dagen före. Och jaaa, lyckoruset när killen i baren visar både min plånbok och mina nycklar. Så vi fortsatte vidare till en Rhodos kompis som vi skulle festa med, men vi fann honom på Oslos sämsta fest. Så vi drog med honom och hans kompis till Elin och Melinda.

Inte visste jag då att jag skulle dejta hans nördkompis två månader senare.

Vi hade världens bästa kväll, men vi båda blev för fulla och fick runda av kvällen med att gå hem.

Sedan dess har jag hunnit fira jul hemma, firat in det nya året med min bästavän och ett gäng b-kändisar från alla hörn i Norge.

Jag har hunnit tränat och känt mig smal, sen ätit och blivit tjock igen 👌

Jobbat ihjäl mig på spar med mina underbara men galna kollegor.

I januari slutade jag träffa en idiot och började träffa en annan.

Jag har lagt över 4000 kr på läkarbesök och mediciner. Magen har krånglat och nu nyligen lyckades jag skära mig i finget vilket resulterade att jag behövde operera mig pga av skador på nerver och senor. (Hans fel)

Så de tre senaste veckorna har jag inte tränat ett dugg, ätit onyttigt, tyckt synd om mig själv, jag hann åka hem till Borlänge en sväng och jag hann bli dump mitt i allt kaos. Och jag har ju varit sjukskriven från jobbet också.

Idag sitter jag på en buss till Örebro med världens bästa och finaste vän bredvid mig.

Hon som stöttat mig under en sjukt jobbig tid för mig, och trots att hon själv mått dåligt och nu också är nyopererad så har hon ändå försökt allt hon kan för att göra mig mindre ledsen.

Och det kan inte ha varit lätt då jag inte är världens lättaste person att förstå när jag är ledsen och nere.

Vi ska spendera helgen i Örebro där vi ska fira hennes mamma som fyller 50, samt att vi ska äta allt gott Gud skapat innan vi går tillbaka till gamla rutiner med sund mat och hård träning.

Sedna har jag en vecka med smärta att se fram emot, jag ska nämligen operera mig på tisdag.

Mer om det senare.

Vi landade nu i öret och jag ska äntligen få stå upp efter nästan fem timmar på en buss.